Uppmana

"Undergroundscenen i Iran har runt 2000 band", intervju med Arash Sobhani, sångare i bandet Kiosk

[IPS/MANA] - Samtidigt som Irans konservative president Mahmoud Ahmadinejad kämpar för att behålla makten efter valet som hålls idag berättar Arash Sobhani, känd från undergroundscenen i Iran, om alla svårigheter som möter unga artister i landet.

 
När Mahmoud Ahmadinejad först kom till makten 2005 fanns det flera framstående musiker som försökte stanna kvar i Iran för att försöka förbättra möjligheterna för artister i landet, men med Mahmoud Ahmadinejad som president blev det svårt, säger Arash Sobhani.

Han är sångare och låtskrivare i Kiosk, ett band som är känt i vida kretsar i både i Iran och utomlands. Med sin Mark Knopfler-liknande musik, inspirerad av Bob Dylan, Leonard Cohen, Dire Straits, Pink Floyd och romsk musiktradition, och sina ironiskt och politiskt skarpa texter, betraktas bandet som ett av de mest inflytelserika rockbanden från undergroundscenen efter den iranska revolutionen 1979.

Kiosk är ett av få band från Iran som turnerar i USA, Europa och Australien och de flesta av bandmedlemmarna lämnade landet inom tre månader efter att Mahmoud Ahmadinejad kommit till makten 2005.

Arash Sobhani säger att han tröttnade på att myndigheterna ställde in deras spelningar eller hindrade dem från att släppa album.

IPS: Varför betraktas er musik som undergroundmusik?

Arash Sobhani: Mycket av det vi kallar underground tvingades bli det i början av 1980-talet, när de konservativa förklarade att musiken och andra kulturella uttryck stred mot muslimska värderingar. Under den tiden krävdes det mycket mod att bara visa sig med en gitarr. Det blev väldigt svårt för alla musiker att träffas och skapa ny musik. Vid den tiden var det ingen som vågade skriva egen musik utan de flesta spelade coverlåtar och använde Pink Floyds och The Eagles musik bland annat.

IPS: Vilka är de största utmaningarna för undergroundmusiken i Iran?

Arash Sobhani: Mycket av musiken skapas med västerländska instrument och blir på många sätt västerländsk så det är en utmaning att kombinera det med det iranska, särskilt när man använder texter på språket farsi. En annan utmaning är att skapa uppmärksamhet för musiken. Det finns inga oberoende TV- eller radiostationer som kan marknadsföra banden. All musik produceras, spelas in och distribueras illegalt. Banden har svårt att få inkomster och möjligheter att uppträda, många lägger ner efter ett eller två album. Några få har lyckats nå framgång utomlands och två eller tre band har haft möjlighet att fortsätta sprida sin musik.

IPS: Hur många lyssnar på den här typen av musik? Vilka olika genrer finns det?

Arash Sobhani: Undergroundscenen i Iran har runt 2 000 band, vilket är ett stort antal för ett land där regeringen betraktar dem som satanister! Det finns band både inom heavy metal, grunge, funk och även hiphop blir allt mer populärt.

IPS: Finns det någon forskning eller dokumentation av den här typen av musik?

Arash Sobhani: Det finns några få dokumentärer, tyvärr är det ingen av dessa som har ett historiskt/analytiskt perspektiv och ingen av dem beskriver musikens innehåll eller texterna. De västerländska dokumentärerna visar på en attityd som är vanlig hos västerländska medier - attityden av den chockade västerlänningen som upptäcker att det finns folk i Mellanöstern som spelar gitarr! Eller gör film, eller ger ut tidningar. Å andra sidan är iranska dokumentärer nästan gjorda på samma sätt, för att attrahera den västerländska publiken.

IPS: Nyligen visades Bahman Ghobadis film om den iranska musikscenen, "Kasi az gorbehaye irani khabar nadareh" (Ingen känner till de persiska katterna), vid filmfestivalen i Cannes. Anser du att filmen är representativ för landets musikscen?

Arash Sobhani: Både västerländska medier och den iranska regeringen har börjat intressera sig för undergroundscenen i Iran. Regeringen försöker skapa egen undergroundmusik, för att kunna ha kontroll över utvecklingen. Jag tror att vi kommer att se allt fler filmer om undergroundmusiken i Iran men jag tvivlar på att de kommer att visa den sanna bilden.

IPS: Varför accepterar inte den iranska regeringen hiphop, rock och hårdrock? Handlar det om form eller innehåll?

Arash Sobhani: Regeringen kommer att ge med sig efter ett tag, men det kommer att ta tid. Jag tror att vi kommer att ha rockkonserter i Iran också, men då kommer det spelas låtar med urvattnade och oförargliga texter. Regeringen kan komma att acceptera det så länge som de inte förlorar sin politiska makt.

IPS: Har någon musiker eller något fan råkat illa ut någon gång?

Arash Sobhani: Många musiker har fått tillsägelser om att sluta spela sin musik. Många band tvingas skriva under papper där de lovar att inte framträda igen. Förr var det många som råkade illa ut bara genom att lyssna på västerländsk musik.

Kiosk bildades som ett sidoprojekt till mitt andra band. På grund av alla restriktioner från regeringen brydde vi oss inte ens om att söka tillstånd för musiken. Vi spelade in ett album utan något hopp om att någonsin kunna ge ut musiken.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X