Uppmana

Opinion: Farliga kufar i imperialismens tjänst

Det finns ett antal individer aktiva inom den svenska solidaritetsrörelsen mot Israel som bedriver en mycket skadlig verksamhet mot alla ansträngningar att ena de antiimperialistiska krafterna.

 

 

 

 

I Palestinafrågan bedriver dessa personer, som i alla möjliga fora klappar varandras ryggar, citerar varandra och säger sig ha blivit upplysta om högre sanningar, en linje av barnslig sekterism med syftet att omöjliggöra varje form av allianser i kampen mot ockupationen. Som på beställning från Mossad ger dessa herrar intervjuer till nynazistiska antijudiska medier samtidigt som de spär på motsättningarna mellan invandrargrupper, och därmed förstärker den officiella rasismen i Sverige.


Av någon anledning, de delar av den svenska högern och den sionistiska lobbyn som påtalar vänsterns påstådda samröre med bruna krafter synnerligen slapphänta med personer som bröderna Ulf och Leif Erlingsson, Mohammed Omar, Lasse Wilhelmson och Andreas Püschel trots att de använder sig av varje tillfälle att klottra ner rörelsens olika listor med sin förvirrad och förvirrande propaganda.

En del av dessa individer, bland andra Leif Erlingsson, Ulf Erilngsson, och Anders Püschel sprider lögnen att kampen mot diktaturen i Honduras inte är annat än en inblandning, av antingen Obama administrationen och/eller av Venezuelas president Hugo Chávez, i det centralamerikanska landets inre angelägenheter – en sjuk verklighetsbeskrivning med slående likheter med den som i USA har anhängarna till före detta Bushadministrationen och högerextremister som Lyndon LaRouche, vars analyser dessa herrar säger sig ”uppskatta”.

Dessa individers ställningstagande avslöjar dem som undergrävare av den internationella solidariteten mot imperialismen och sionismens brottsliga politik, som megafoner av de mest reaktionära krafterna i Latinamerika och som provokatörer som förser den svenska högern med vapen med vilka den antiimperialistiska solidaritetsrörelsen i Sverige kan försvagas. Dessa individer borde avlägsnas från rörelsen med omedelbar verkan.

Enligt deras syn har Venezuela ingått i ett slags opportunistisk uppgörelse med imperialismen representerad av president Barak Obama och förgripit sig på det centralamerikanska landets suveräna rätt att bestämma över det egna statsskicket. Med hjälp av mer eller mindre raffinerade rättsliga sofismer försöker dessa herrar övertyga oss om att kuppmakarna – som har gjort sig skyldiga till mord på hundratals honduraner – är tappra, mysigt konservativa farbröder som slåss för rätten att förvalta landet som ett storgods i de multinationella företagens tjänst.

Bilden spricker totalt, sett från nära håll. USAs ambassad i Managua stödjer Nicaraguas högeropposition med syftet att ena den mot den sandinistiska regeringen. Ambassadens skyddsling i Managua heter Eduardo Montealegre, en bankir som bestal det nicaraguanska folket på hundratals miljoner dollar när han var finansminister för några år sedan. Samma Montealgre var bland de första som besökte Micheletti i Tegucigalpa bara några veckor efter statskuppen den 28 juni i år.

USAs ambassadör i Managua heter Robert Callahan. Han var John Dimitri Negropontes närmaste medarbetare på stormaktens ambassad i Tegucigalpa på det blodiga 1980-talet då USA omvandlade landet till ett koncentrationsläger mot det egna folket och till en fristad för contrastyrkorna varifrån de tog sig in i Nicaragua för att bedriva terroraktioner mot befolkningen. Negroponte, som var Bushadministrationens prokonsul i Bagdad, är en av statskuppens varmaste pådrivare. Ambassadören Robert Callahan i sin tur fortsatte sin diplomatiska karriär genom att specialisera sig i stödet till separatistiska högergrupper i tex fd Jugoslavien och Bolivia.

Högeroppositionen i Managua marscherar med banderoller där det står: ”Efter Zelaya, Ortega”. För en dryg vecka sedan sade ambassadör Robert Callahan att den sandinistiska presidenten Daniel Ortega håller på att upprätta en diktatur och uppmanade högern att enas för att störta honom. Som på beställning, för ett par dagar sedan anlände,till landet, den holländske EU-parlamentarikern, tillika ordförande för liberala internationalen, Johannes Cornelis van Baallen och upprepade öppet samma uppmaning i nicaraguansk media. Han höll dessutom ett antal möten med landets oppositionspartier där han försökte förmå dessa rörelser att stärka enigheten mot regeringen varpå han uppmanades att lämna landet på grund av hans uppenbara brott mot folkrätten.

van Baallens ursäkt, som framfördes i landets media, var att ”demokratin är en universellt gällande fråga” och varje demokratiskt sinnat land skall agera mot diktaturer oavsett vad som står i folkrätten som han är beredd att skrota till förmån för västs rätt att invadera andra länder främst i tredje världen.

Från Managua reste van Baallen vidare till Tegucigalpa där han utsåg kuppmakaren Roberto Micheletti till vice-ordförande för den Liberala Internationalen och därmed avslöjades att hans utspel i Nicaragua inte hade någonting med demokrati att göra. Igår offentliggjorde president Daniel Ortega att ”den holländske piraten” hade under ett möte med den nicaraguanska arméstaben, försökt testa utsikterna för den nicaraguanska arméns deltagande i en statskupp liknande den som ägde rum den 28 juli mot Honduras president Manuel Zelaya.

Holländarens budskap till latinamerikanerna kunde inte vara tydligare: Att förgripa sig mot diktaturen i Honduras är en kränkning av landets inre angelägenheter, att stödja det honduranska motståndet är en gest typisk för den ”bolivarianska imperialismen”, att öppet ingripa för att ena den nicaraguanska högern är ”en demokratisk plikt”.

Vems agenda som gynnas av detta är enkelt att se: imperialismens, de multinationella företagens och högerns. Det är samma agenda som försvaras av högerprovokatörerna inom den svenska solidaritetsrörelsen.

ALBAs ställningstagande i Mellanösterfrågan är solklart. Dess medlemmar bröt med Israel i samband med folkmordet i Gaza och har i alla fora påtalat sionismens brott. Kuppmakarna i Tegucigalpa däremot, är sionismens historiska skyddslingar, lika mycket som Anastasio Somozas blodiga och brutala diktatur i Nicaragua var det.

van Baallens besök i Centralamerika avslöjar att de som försvarar diktaturen i Honduras med förevändningen att fördömandet av kuppen utgör en inblandning i en suverän stats inre angelägenheter inte gör annat än att i USAs och Israels tjänst lägga dimridåer som ett smutsigt försök att försvaga den antiimperialistiska solidariteten. Samma individer som säger sig försvara den nationella suveräniteten i alla lägen gör gemensam sak med de krafter som med alla medel försöker förinta folkrätten.

Vare sig dessa herrar är kufar eller slipade provokatörer tillfogar de solidariteten stor skada.

Jorge Capelán
Managua, Nicaragua Libre

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X