Uppmana

Recension: Svarta Nejlikan

Harald Edelstam var Sveriges ambassadör i Chile 1973 när en militärkupp, ledd av Pinochet, störtade den folkvalde presidenten Salvador Allende. Edelstam gjorde då det ytterst få diplomater i historien har gjort. Han engagerade sig personligen och agerade utan att invänta ett klartecken från byråkratins långsamma maskineri. Edelstam räddade 100-tals människor genom att först ge dem skydd i den svenska ambassaden och sedan hjälpa dem till asyl i Sverige. Svarta nejlikan är en kommande svensk film (beräknad premiär 14

Bland vänstersympatisörer i Latinamerika hyllas Edelstam än idag som en hjälte. Ändå har han i Sverige förblivit relativt okänd, fram tills nu. Med ”Den svarta nejlikan” vill regissören Ulf Hultberg återuppliva minnet av denna svensk och hans avtryck i historien. Ett viktigt syfte i synnerhet med tanke på de tiotusentals chilenare som idag lever i Sverige. Berättelsen om Edelstam är tätt förknippad med berättelsen om dessa chilenare och det faktum att Sverige var det land som gav fristad för många av dem som flydde undan förtrycket under Pinochets militärdiktatur.

Svarta nejlikan regisserad av Ulf Hultberg

Skådespelare Michael Nyqvist och Lisa Werlinder

En internationell samproduktion mellan Sverige, Danmark, Mexiko och Chile

Premiär 14 september

 Men Ulf Hultberg ville inte göra en dassig upplysningsfilm utan istället en actionthriller i Hollywoodanda. En genre som han tyvärr visar sig inte behärska. ”Den svarta nejlikan” är fylld med platt sentimentalism, poänglösa dramaturgiska stilgrepp och lösa trådar. Filmtittarna får till exempel veta att Edelstams älskade Consuelo tillhör ”den riktiga vänstern”, men inte vad det innebär och de får inte heller veta att Edelstam fick tilltalsnamnet ”svarta nejlikan” av de norska motståndsmännen som han hjälpte när han var diplomat i Norge under andra världskriget.

I filmen finns inte heller utrymme till att låta karaktärerna utvecklas och, trots bra skådespelare och en hjärtskärande historia, är det svårt att känna något för dem. Det är också underligt att filmmakarna valt bort delar av berättelsen om Edelstam som är viktiga för att förstå hans engagemang, som att han sov på ambassaden för att skydda folk från nattliga militära attacker.

Filmens höjdpunkt är den korta intervjusekvensen efter spelfilmens slut med den riktige Edelstam. Ulf Hultberg har sagt i en intervju att han planerar att göra en dokumentärfilm om Edelstams liv. Det vore utan tvivel ett bättre sätt att ge Edelstam upprättelse och kanske inspirera en och annan av dagens diplomater att visa samma civilkurage.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X