Uppmana

Antirasistisk filmkrönika, Persepolis

Måste säga att det var med extremt höga förväntningar jag äntligen såg den igår, den franskspråkiga animerade filmen Persepolis. Filmen är baserad på en av världens bästa grafiska romaner,  Marjane Satrapis fenomenala självbiografi Persepolis som nu alltså blivit film i regi av henne själv och Vincent Paronnaud. Mina förväntningar infriades, om än inte helt. Persepolis handlar alltså om en flicka, Marjane (vars röst som ung flicka tillhör Gabrielle Lopes Benites, ung kvinna; Chiara Mastroianni och vuxen, författarinnan själv) som lever i skuggan av den iranska revolutionen och kriget mot Irak. Hur hon två gånger skickas utomlands, första gången som mycket ung för att  återvända och sedan igen, i vuxen ålder för att bosätta sig i Paris. Vi får bland många andra möta hennes medvetna föräldrar (Catherine Deneuve, Simon Abkarian), urstarka och moraliskt konsekventa farmor(Danielle Darrieux), morbror Anouche (François Jerosme), en kommunist som torterats i fängelse under såväl Shahen som Ayatollorna, vänner och lärare under revolutionen och i skuggan av det irakiska kriget.

Filmen är ett stycke poetisk allmänbildning i Irans moderna historia. Ett frontalangrepp mot stereotypen Iranier. Det västerlänningar ser av slöjor och förtryck är sant, men bakom bilden finns ett annat slags verklighet. Den verkligheten består av starka och vackra människor som aldrig ger upp. Av Bruce Lee och Iron Maiden diggande tonåringar; av kärlek, oro, trots och eget tänkande.

Filmen har genomförts med en rad olika tekniker; ömsom silhuettfilm, äldre svartvit animation och modern färganimation. Det lyckas trolla fram en känsla självdistans, politiskt skarpsinne och moralisk resning. Ändå går en del av den grafiska romanens extrema svärta förlorad till förmån för romanens humor. Balansakten är nästan omöjlig. Filmen snavar på sina ställen och blir skojigare än romanen – men saknar för den sakens skull inte all svärta och formen lyckas bevara mycket av den fantastiska poesin i romanen.

Avslutningsvis kan man konstatera att se och att läsa Persepolis borde bli obligatoriskt för alla svennar och för oss andra.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X