Uppmana

Recension: Rapport från en ockuperad fabrik.

Per-Erik Perssons bok om Zanón, keramikfabriken utan chefer i Argentina, lyckas med konststycket att få oss att reflektera om kampen för drägliga och demokratiska villkor hemma i Sverige. Samtidigt utgör boken en utmärkt antirasistisk läsning.



Den 1 oktober 2001 beslutade arbetarna i keramikfabriken Zanón i provinsen Neuquén att ockupera sin arbetsplats. En långvarig lockout, dödsfallet av en av arbetarna på grund av den dåliga arbetsmiljön och den allmänna krisen som ett par månader senare skulle resultera i att Argentina vann VM i antalet avsatta presidenter i rad övertygade dem om att deras enda sätt att överleva var att ta kontrollen över det en gång blomstrande företaget.

Zanón (numera kallad FASINPAT, spansk förkortning för "fabrik utan chef") blev en av pionjärerna och en symbol för en rörelse som växer sig allt starkare i Argentina och i Latinamerika: rörelsen av företag under arbetarkontroll.

"Rapport från en ockuperad fabrik" av Per-Erik Persson berättar historien om hur det gick till, och han lyckas göra en del poäng i ett ämne som många andra tidigare har skildrat, inte minst Naomi Klein och Avi Lewis med filmen The Take (2004). Filmen fick både ris och ros i Argentina, inte minst från ockupanterna själva.

"Kritiken mot filmen tyckte jag mig dock kunna förstå. Dokummentären hade tagit fasta på den radikala bild av Argentina som spreds i och med regeringskrisen i december 2001," skriver författaren. Men de som ockuperade fabrikerna var inte politiskt skolade revolutionärer utan vanligt folk som av krisen tvingades vakna och ta kontrollen över produktionsmedlen för att överleva, och där ligger en av de största meriterna med Per-Eriks berättelse: att utgå från människorna själva och deras egen förståelse av en kamp som de är subjekt i.

Genom nära kontakter med FASINPAT:s arbetare samt med regionens politiska aktivister och sociala rörelser som han intervjuade och levde tillsammans med under ett besök 2004 bygger författaren upp ett rikt porträtt av kampen och han upptäcker en detalj som många andra som har skrivit om den berömda ockuperade fabriken hade förbisett: rörelsens strategiska allians med Neuquéns mapucefolk. Tidigare forskare och skildrare hade så gott som förbisett det faktum att den lokala och genom århundraden förtryckta ursprungsbefolkningen hade bistått arbetarna i FASINPAT genom att öppna sin lertäck för den ockuperade fabriken i en tid då alla leverantörer bojkottade det upproriska företaget.

Den bild som träder fram är en av solidaritet och ömsesidighet mellan regionens sociala rörelser (ekologister, människorrättsaktivister, befrielseteologer, vänsteraktivister, fackligt aktiva och urinvånare) trots de härskande klassernas försök att genom historien bygga upp barriärer mellan människorna genom koloniseringskampanjer, fascistdiktaturer och reklamsamhällets propaganda.

Men författaren är inte ute efter den slutgiltiga auktoritativa och akademiska förståelsen av en alltjämnt pågående kamp, än mindre är han ute efter att förklara någonting som händer "där borta" i Sydamerika som någonting exotisk och främmande. Nej, Per-Erik Perssons fråga är "vad kan vi göra?" Här. I Sverige. Idag. Vad kan vi göra inför den deprimerande verklighet av ökande ojämlikhet i samhället, inför den maktlöshet som folket känner på grund av den nyliberala offensiven som tar våra jobb och vårt hopp och istället omger oss med rädslans och rasismens stängsel?

Zanóns arbetare såg sig själva som privilegierade på 90-talet då fabriken var en av det nyliberala Argentinas juveler. De såg ner på de arbetslösa som redan då hade börjat stänga av trafiken i protest mot Menems politik av dollarisering, privatiseringar och nedläggningar. Ingen som såg dessa arbetare då skulle ha kunnat drömma om att de inom loppet på några år skulle börja tänka på solidaritet och socialism. Någonting att fundera över när man i Sverige idag ser Sverigedemokraterna vinna lika mycket terräng som apatin bland arbetarklassen?

"Den kanske viktigaste lärdomen som jag dragit av arbetarnas kamp," skriver författaren, "är att utan starka vänskapsband så kommer vi ingen vart. Men det räcker inte med att vara vänner i vanlig mening, vi måste också börja identifiera oss med varandra." Hur kan detta bli möjligt i ett Sverige där dem som vill förändra samhället ibland ger intryck av att vilja bekämpa varandra med större iver än den makt som förtrycker dem? Den frågan besvarar inte boken, men den berättar en historia som kan lära oss ett och annat om hur andra har gått till väga.

Denna lilla bok (116 sidor) innehåller mycket för den som vill lära sig något och borde läsas av många människor i Sverige - inte bara av fackligt aktiva.


Per-Erik Persson, "Rapport från en ockuperad fabrik" Notis förlag (2007).
Pris: 59 kronor. 

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X