Uppmana

Filmrecension: Rescue Dawn

I filmen Rescue Dawn (Werner Herzog) som är baserad på en sann historia får vi följa den amerikanska löjtnanten Dieter Dengler (spelad av Christian Bale) på hans första flyguppdrag i upptakten av Vietnamkriget. Det är inte vilket flyguppdrag som helst utan ett hemligstämplat bombningsuppdrag över Laos.

Målet var officiellt att stoppa leveranser av förnödenheter till FNL i Sydvietnam via Ho-Chi Minhleden men inofficiellt var målet också att slå ut det breda folkliga stödet för vänsterrörelsen Pathet Lao. Därav skedde mycket av bombningarna i civila områden, som en följd av det dog tiotusentals försvarslösa laotiska bönder. Något som filmen inte belyser för fem öre.

Men Dieter blir nedskjuten någonstans över Laos och utan att veta varför slungas Dieter Dengler in i ett krig som han inte kan förstå eller ens försöker sig förstå. Han blir ganska snabbt tillfångatagen av Pathet Lao soldater och förd till en provins guvernör i hans något storstilade residens. Han uppmanas av guvernören att skriva på ett dokument som fördömer den imperialistiska aggressionen av det korrupta politiska etablissemanget av USA. Något som Dieter inte går med på eftersom ”Amerika gav mig vingar”. Nationalismen förvandlar en stat till en familjemedlem och omöjliggör en intellektuell kamp mot denna stats imperialistiska utrikespolitik. Det anses i princip vara landsförräderi att tala sanning om nationens brott mot mänskliga rättigheter av fanatiska nationalister, som är en oumbärlig grundpelare i ett krigförande land. Att bomba försvarslösa bönder går tydligen inte emot Dieters övertygelse men att skriva på ett dokument som uppmärksammar dessa olagliga handlingar gör det paradoxalt nog.

Då Dieter inte skrev på dokumentet (som skulle försäkra hans frigivning inom ett par veckors tid) blev han istället skickad till ett fångläger där ett par amerikanska medborgare och laotiska infiltratörer satt fångna. Med sin ständiga uppfinnings och idérikedom är Dieter Dengler lätt att sympatisera med.
Dock ägnas praktiskt taget inte en sekund i någon amerikansk producerad film vad som skedde i de sydvietnamesiska fängelserna och fånglägren där hundratusentals politiska fångar fick genomlida en monstruös tortyr med ett tyst godkännande från USA. Utan det är som vanligt det amerikanska lidandet som är i fokus. Ett lidande som är avsevärt mycket mindre i sin omfattning och dessutom självvållad. Att förstå varför en våldtäktsman begår våldtäkter är väsentligt men att sympatisera med honom är bisarrt, att bygga upp en hel filmindustri kring denna myt är helt enkelt motbjudande.

Det är ingen slump att filmen hade premiär på USA:s nationaldag den 4 Juli. Ett sniket sätt att profitera på folks orationella nationalism men tyvärr en allt för vanlig syn i världen. Nationalism är ett artificiellt inflaterat tillstånd som används på massorna för att kontrollera och manipulera dem att upprätthålla eller uppnå elitens fascistiska eller kapitalistiska intressen. Det är dock bara en av många beprövade subversions metoder för att uppnå hegemoni över potentiellt omstörtande krafter i samhället. Propaganda är ett annat tillvägagångssätt där film, hur subtilt budskapet än må vara, ingår.

Det vore intressant om Hollywood gjorde filmer från perspektivet på de människor USA:s militärapparat terroriserat och lemlästat. Något som vi inte ska hålla andan efter då Hollywood filmer görs för att maximera profiten åt filmbolagen. Allmängiltigt vill amerikaner precis som alla andra känna sig bekväma i sin nationalism och inte bli presenterade fakta som skakar om deras världsbild som de konstruerat hela sitt liv runt om.

Som så många gånger förr utbildade och beväpnade CIA inhemska grupper för att sätta grus i maskineriet på demokratiserings vågen som sköljde över desperata och utarmade människor i tredje världen. I Laos organiserades en armé bestående av legosoldater från mestadels Hmong folket som hade i uppgift att hindra den sociala revolution som den i första hand nationalistiska och i andra hand kommunistiska rörelsen Pathet Lao ville genomföra. När sabotaget av Laos var fullbordat och utsikterna för ett blomstrande land var krossat lämnades Hmong folket mycket cyniskt till sitt eget öde. Hmong folket är nu, och har varit sedan USA lämnade dem att dö, utsatta för ett folkmord i Vietnam och Laos. Hmong folkets situation i Thailand är inte mycket bättre. Än idag dör människor i Laos (men även Kambodja och Vietnam) av blindgångare som är kvar från en av historiens mest intensiva bombningar av civila mål.

Enda behållningen i filmen är skådespeleriet. Därför borde du inte slösa din tid eller dina pengar på att se Rescue Dawn. Ta och läs en bok om vad laotierna tvingades utstå under Vietnam kriget istället.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X