Uppmana

Filmrecension: It’s a Free World

Ken Loach är känd för den stil som kallas Diskbänksrealism och har varit en av Storbritanniens, om inte en av Europas mest obönhörliga filmskapare under en längre tid. Han är dessutom prisbelönt. Så sent som förra året vann hans film The Wind That Shakes The Barley guldpalmen på Cannes filmfestival.

Med en brutal uppriktighet skildrar regissören Ken Loach och manusförfattaren Paul Laverty hur protagonisten Angie överger sin empati för att vältra sig i pengar. Angie som i vanliga fall jobbade på ett suspekt bemanningsföretag som gav immigranter temporärt arbete fick se sig ironiskt nog arbetslös själv efter att hon hade opponerat sig mot sin chef som utsatte henne för sexuella trakasserier. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för Angie, hon hade fått nog av sin chefs och sina manliga arbetskollegors vedervärdiga manschauvinism. I samma stund bestämde hon sig för att starta ett eget bemanningsföretag med sin rumskompis Rose, som efter ihärdiga övertalningsförsök gick med på affärsidén.

Affärsidén går ut på att ge diverse tillfälliga jobb till immigranter utan att betala skatt. Det provisoriska kontoret ligger i deras gemensamma kök och de hyr bakgården på en pub för att samla alla jobbansökande. Angie och Rose tjänar massvis med pengar då dem inte behöver betala för arbetarnas försäkringar, givna privilegier eller arbetsköparavgift etcetera. Angie och Rose erbjuder utfattiga och desperat arbetskraft vilket arbetsköparna gillar. Sådana arbetare kommer inte att klaga på arbetsförhållandena och kan därmed utnyttjas till max. I fall de skulle få för sig annat får de helt enkelt sparken och Angie leverera en ny last med lydiga kreatur till arbetsköparnas förfogande.

Angies ”karriärsval” ogillas av hennes samhällsmedvetna pappa som anser att hon tjänar pengar på att utnyttja svaga människor. Angie har dock inga skrupler och tycker att hon gör immigranterna en tjänst som ger dem ett välbehövt arbete. Trots att företaget går riktigt bra nöjer sig inte Angie på något sätt, utan hon vill börja anställa papperslösa immigranter. Något som Angie hade lovat Rose att de inte skulle göra på grund av risken för rättsliga påföljder. Hon ordnar falska pass åt de papperslösa arbetarna och allt ser ut att gå vägen för henne och Rose tills en utbetalning från en av hennes klienter inte betalas ut och tjejerna hamnar i gräl med arbetarna vars löner uteblivit.

It’s a Free World är en vågad film som inte viker sig för att behaga människors föreställningar. Filmen lyckas med konststycket att skildra protagonisten Angie som en karaktär med djup och inte en simplistisk vrångbild. Något som är en verklig balansgång och inte alla regissörer klarar av.

Filmen tar upp ett ämne som annars är undanskymt i den rådande diskursen. Frågan är om vi kan lämna vår mänsklighet åt sidan för att bedriva en handel med en grupp människor som knappt har några rättigheter. Filmen belyser de brister vi har i våra statliga institutioner och organ som låter människor falla mellan stolarna, men kanske framförallt bristen i kapitalismen som samhällsform. Det är en blind och godtrogen ideologi som föder utanförskap och undergivna klasser. För personer som Angie är en skapelse av det samhälle hon växte upp i.

Angie får vara allegorin för västvärldens samt kapitalismens dekadens och omättliga peningabegär. Filmen visar också att det inte är invandrarna som är problemet utan de urskillningslöst giriga arbetsköparna som utnyttjar dem utan någon moralisk reflektion. Om du ska se en film ska du se It’s a Free World.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X