Uppmana

4 konstnärer under ett och samma tak

Konsthallen i Malmö  har funnits sedan år 1975, och har varje år ett tiotal utställningar. Det är helt gratis att gå dit, och det är guidade visningar var dag. Till konsthallen kommer  ungefär 200 000 personer vart år, både vanligt folk, konstnärer och skolklasser.

Konsthallen har bland annat en bokhandel med ett stort utbud av konstlitteratur och en välbesökt restaurang. Varje månad delas det ut affischer av den mexikanska konstnären Erick Beltrán, som ingår som den första konstnären  i affischprojektet Tolv.

Flera  konstnärer  har ställt ut på konsthallen, bland annat Munch, Giacometti och Louise
Bourgeois. Men mest känd av alla konstnärer vars verk ställts ut där är nog  nederländske Vincent van Gogh, som bland annat gjort “Solrosor”.

Denna gången är det fyra konstnärer samtidigt, och alla har varsin egen stil. De fyra konstnärerna är Johanna Billing, Sergej Jensen, Josef Strau och Isa Genzken.

Den sistnämnda har inte en vanlig utställning, utan ett utomhusprojekt, som heter “Hair grows as it wants to”. Detta är en ny version på ett verk som redan visats i Isa Genzkens hemland Tyskland och även i Italien. Konstverket består av höga bambupinnar på konsthallens tak, som symboliserar konsthallens hår. På så sätt liknar konsthallens framsida ett ansikte. Om man bara går förbi konsthallen lägger man antagligen inte märke till Isa Genzkens verk, som är ganska diskret om man inte vet om att det finns där.

Din första syn innanför konsthallens väggar är tyska Josef Straus bokstavsformade labyrinter. Verket heter “A Dissidence Coincidence But WHCTLJS”, och det är just de sju sista bokstäverna som labyrinterna tagit form av. Inuti varje labyrint finns det saker som lampor och pärlhalsband, samt bibliska texter om Josef. Texterna är upptryckta på affischer som man får ta med sig hem om man vill titta lite närmre på dem. Genom att studera föremålen och läsa texterna ska man kunna klura ut gåtan vad bokstäverna WHCTLJS står för.

En tredje konstnär är Sergej Jensen från Danmark med sina målningar, ett fyrtiotal stycken. Sergej Jensen har framförallt använt sig av textiler, såsom linne, ylle och gamla penningpåsar. Flera av konstverken lyser verkligen upp konsthallens vita väggar, medan en del av de bara består av en beige fläck eller några gråa streck på en beige linneduk. Ett titellöst verk består av en stor vit låtsastiger med en filt över sig, och en flagga i bakgrunden. Tigern har tassarna på en bok och ett par dataskrivna sidor. Hela verket ger ett oerhört sofistikerat intryck, det känns helt plötsligt naturligt med en tiger som läser böcker. I ett annat titellöst verk från 2002, har Sergej Jensen gjort en snurrande symbol av tygbitar som ligger omlott och är i olika färger. Detta ger en intrycket att snurran faktiskt rör på sig, att den faktiskt snurrar!

Sergej Jensens verk får en att se saker på ett annat sätt, att reagera annorlunda än man hade gjort i vanliga fall. Kort sagt, han är otroligt skicklig!

Den sista konstnären är Johanna Billing, som är från Sverige, som kallar sin del av utställningen “This is how we walk on the moon”. Hon har enbart använt sig av filmer och musik. Man går in i ett rum med ett par stora TV-skärmar med hörlurar och ett par små bärbara DVD -spelare. Vid varje skärm finns också en bänk så att man kan sätta sig ner och titta på de korta videorna.

Detta är en utställning man bör gå på en dag då man har gott om tid att studera alla verk, och har tid att försöka lösa gåtan i Straus labyrinter och se den gemensamma nämnaren hos Billings videoklipp.

Av Lizzie Mattson , praktikant

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X