Uppmana

Recension: De idealiska syndabockarna

Rösterna är räknade. Europaparlamentsvalet basunerades ut av sinnesslöa massmedier som en seger för demokratin och friheten, trots det låga valdeltagandet och EU:s arrogans. Men mer essentiellt är det som ingen talat om under valrörelsen. De osynliga. De som inte har några röster för kandidater att håva in: papperslösa och asylsökande människor.

Liz Fekete
A Suitable Enemy: Racism, Migration and Islamophobia in Europe
Pluto Press (2009)


Europaparlamentskandidaterna har levererat den ena plattityden efter den andra. Det har, i sann neokolonialistisk anda, talats om vikten av att expandera EU:s gränser. Underlätta för ”européer” att resa i Europa. Men vad händer med dem som inte har några papper? De som är klämda mellan två världar i en limbo av pappersexercis och byråkrati. De människor som stater låser in likt våldsförbrytare och knarklangare. Just den systematiska avhumaniseringen handlar Liz Feketes nyutgivna bok A Suitable Enemy om. I fyra delar utforskar Fekete xenorasismen, säkerhetsstaten, islamofobin, interneringar, deportationer och mänskliga rättigheter.

Attacker mot flyktingfamiljer runt om i Europa under början av 90-talet (som fortsätter än idag) kan ses som början på en gryende era i europeisk politik. Våld från nynazister och rasistiska mobbar gav effekt på center-högerpartiers syn på migration i den mening att den blev än mer reaktionär. Diskursen kom sakta men säker att kretsa kring ”värden” som det vita samhället bar på. ”Värden” som främmande människor sades vara ett hot mot. Detta kom att fungera som en förevändning att frihetsberöva människor och frånta dem deras rättigheter. Språktest och svenskkontrakt från högerpartier är en del i att göra rasismen rumsren. Massmediernas roll har varit den av en pådrivare och uppviglare, enligt Fekete, och har underlättat institutionaliserandet av rasismen till något normativt.

Främlingsfientlig partiers frammarsch i Europa är inga isolerade händelser, utan snarare ett EU-syndrom – om än inte uteslutande. Fekete framlägger EU:s strävan efter att stänga portarna till unionen och istället reglera en arbetskraftsinvandring. Här exploaterar Nord högutbildade från Syd för att bibehålla sin globala dominans. I denna strävan blir kriminaliseringen av hjälp till flyktingar i sjönöd en naturlig följd av statens internalisering av rasistiska grupperingars åsikter. På samma sätt som judar, romer och homosexuella skulle utpekas som en avvikande massa under nazismen för att rättfärdiga brotten mot dem.

Fekete påpekar att en struktur, när den väl är i upprättad, väldigt lätt användas mot andra. Efter 11 september-attacken på World Trade Center skedde precis detta. Muslimer stigmatiserades och misstänkliggjordes för att sedan hanteras som en säkerhetsfråga. Statens förhållning till ”det inre hotet” har också understött internerings och deportationspolitiken, genom att ta i bruk en islamofobisk argumentationsretorik.

Medan avvisade människor tar livet av sig i europeisk fångenskap frågar jag mig hur vi kunde glömma att vrede är en gåva.

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X