Uppmana

"Barbara"

är titeln på den senaste DDR-filmen, som hade Sverigepremiär den 10 augusti, gick på Spegeln i Malmö och ska visas på Kvartersbion Kirseberg den 1 november. Filmen fick en Silverbjörn för bästa regi på Filmfestivalen i Berlin.

Manusförfattaren och regissören Christian Petzold är född i Västtyskland (1960), men hans föräldrar har ett förflutet i Östtyskland. Han är upphovsman till flera andra prisbelönta verk. Huvudrollen gestaltas av Nina Hoss, som är hans fru och en av Tysklands mest populära skådespelare. Här använder han sig av en novell med samma namn av författaren Hermann Broch.

Dramat utspelas sensommaren 1980 på den östtyska landsbygden vid Östersjön. Barbara är läkare och hade en bra ställning på ett sjukhus i Berlin, men tvångsförflyttas till en mindre klinik på grund av ansökan om utresetillstånd till fästmannen i väst. För att undkomma mer förföljelse och avslag, planerar de hennes flykt.

Filmen är fängslande, välgjord, lågmäld och rätt så osentimental. Den utmärker sig av briljanta rollprestationer och en klaustrofobisk stämning. Filmen skildrar på ett relativt nyanserat sätt förtrycket, när man som DDR medborgare avvek från socialismens ideal och hamnade på kollisionskurs med regeringen. När som helst kunde statssäkerhetstjänsten ”Stasi” dyka upp. Det handlar mycket om kontroll, känslor, misstänksamhet och tillit i filmen. Även yrkesetiken som läkare ställs på sin spets. Människorna framstår som komplexa varelser, inte enbart i svart och vitt. Man kan se slitna hus och omoderna arbetsmiljöer – en bit östnostalgi/”ostalgi”. Tempot är långsamt, det finns inga spår av vardagsstress och konsumtionshysteri. Speciellt är att filmen inte har någon musik, bara naturliga ljud. Naturen utgör ett dominant och effektfullt inslag. Den är i färg, är överallt densamma och står som symbol (havet och träden) för frihet och krafter, som ingen kan kontrollera.

Trots att det har gått 23 år sedan Berlinmurens fall, är DDR-temat fortfarande intressant och fascinerande. Det är många som bär på en individuell historia, som är värd att berätta, men alla upplevde och minns Östtyskland på olika vis. Ämnet är också högst aktuellt inte minst med tanke på kapitalismens kris - den globala finanskrisen. Efter 40 år gick DDR i graven. Systemet var ohållbart, vilket alternativ finns det i dagens värld?

 

 

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDF | Skriv ut | E-postadress

© ISS 2010 | ISSN: 2000-737X